Ekor
Barnen leker vid dammen ovanför Patriks hus på Hisingen 1915. Barfota!
Sittande fr.v. Lennart Ester, Nisse, ? Bror. Ingeborg i rutig klänning.
Foto : Patrik Pettersson.
Ingrid, Daga och Arne vid samma damm femton år senare 1930.
Barnen har nu skor på fötterna och finare båtar. Foto : Patrik Pettersson.
"Kontikiflotten" provas i Skvalvattnet på Hisingen 30/6 1950. (Tor Heyerdals Kontiki-
expedition 1947). Fr. v. Britt och Eva på stranden. Jan och Leif vid båten. Foto : Patrik P.
Pappa Thor Caspersson byggde denna badbåt till sina barn 1950. Hemma vid vårat
hus uppe i berget i Andalen, Göteborg. Barnen fr.v. Hans, Lisbeth, Leif och Roland.
Foto : mamma Ingrid Caspersson (dotter till Patrik Pettersson, se ovan).
Dessa tre bilder är inskickade av Roland Caspersson 2021-09-14.
Fr.v. Lisbeth, Hans och Roland vid årorna. Andalens badplats 1950.
Foto : pappa Thor Caspersson.
Roland åker med när Leif ror. Andalens badplats 1950. Foto : pappa Thor Caspersson.
Pojkdrömmar. Tankbåten "Islas Malvinas" bogseras ut från Uddevallavarvet 1950.
Arne och Bo Runnerström på Solhagens brygga.
De första båtar vi byggde var flottar som stakades fram. Det kom alltid brädor flytande
från Uddevallavarvet. Arne (9 år) och Bo (11 år) i Rörvik, Byfjorden, Uddevalla 1953.
I bakgrunden ses Skärgårdskryssaren "Circe" 75 m2 nr 11 på läns in i Byfjorden, för att
sedan gå upp i vind och lägga sig vid boj i bukten utanför, seglad av Hr.Wadström, alltid
lika säker vid rorkulten. (Läs mer om "Circe" på J14 nr 5).
Drömmen var en GKSS-eka! När Arne var 11 år fick han bygga badbåt i träslöjden 1955.
Den blev Rödmålad! Alla föräldrar förfasade sig över badbåtar. De var ranka, sa man.
Sanningen var att de var lika sjövärdiga som en flatbottnad eka.
Vi barn kom ut på djupt vatten! Det var spännande! Och simma kunde vi.
Ytterligare en badbåt ses här utanför Gåsö, 17 juli 1960.
Erik vrickar "Sundets pärla" i Kyrkesund 1927. Erik Bratt blev senare civilingenjör och
chefskonstruktör på SAAB för J35 Draken. (Det kunde ju varit "Flygande tunnan").
Foto : Fröken Jansson. (Se mer på J10 nr 150)
Kyrkesund. Vid varje brygga i Bohuslän låg förr en eller flera ekor. De roddes för att
transportera människor och gods. Senare kom aktersnurran. (Se mer på J10 nr 150)
Akterifrån med styråra vid Kälkerön 1956. Dougald Macfie skrev ett E-brev 2019-10-25
och bifogade åtta bilder : Ekor ekor och en snipa... åren före och efter J14 nr 71 "Majvind".
Mamma och jag vid Måsholmen 1957.
Vid rodret i den nyiköpta snipan av norsk typ 1958.
S/Y "Ärtan" byggs furiöst på en vecka av gammalt rivningsvirke 1964...
...vid Strandängen, Varekil.
Jungfruturen. Hårt väder. Fartyget läcker kraftigt.
S/Y "Ärtan" riggas, får roder och utrustas med svärd enligt holländsk modell 1965.
Några år senare lastade jag S/Y "Ärtan" tung med sten... och sänkte henne utanför
Varekilsnäs. Ett litet rev på den grunda lerbottnen som gynnar fisk och krabbor.
Åror tas i land från Orustekan "Henåa". Jag är nyligen hemkommen efter liftarresa
runt England med kompisen Peter 1966. (Se mer om Dougald i J14 nr 71 "Majvind").
Vykort från Bohus Malmön 1960-1970-tal. Barnen lärde sig ro och vricka i ekan.
(Se mer på J18 nr 1)
Barnen lärde sig segla i ekan med egen rigg och segel. Foto : Gunnar Olsson 2012-09-16
På tal om ekor... skrev Rudolf Aust 2019-04-09. År 1967 tillverkade jag en platteka till
min dotter Maria född i februari samma år. Den var för trädgårdsbruk. Hon och hennes
kusiner lekte mycket med den i Långedrag. Den finns nu i mitt varvsskjul i Uppsala.
Marias platteka.
Rudolf Aust återkom 2019-04-14 med ovanstående bild från 2016. Det är samma Maria,
ca 50 år senare, nu med sina egna döttrarna Karin och Anna, som är ute och ror i dingen
i Ekolns Segelklubbs hamn i Uppsala. Dingen eller snipan byggdes i Landskrona 1923 och
har alltid seglats inom GKSS. Båten har bara haft två ägare sedan 1923.
Kustens kanske mest berömda eka... GKSS Hamneka med motor i Långedrag.
Ritad av Roy Scherman och byggd på Hjalmar Johanssons varv i Långedrag 1933. Nyrestaurerad. Används än i dag av GKSS som följebåt, bogserbåt m.m.
Rudolf Aust skrev ett E-brev 2021-03-08 : Borde inte GKSS hamneka finnas med
bland märkvärdiga ekor i registret? Den fyller 88 år i år 2021. Rudolf har rätt!
Långedrag ca 1949. Rudolf Aust skriver 2021-03-10 : Längst inne i hörnet t.h. om
tornet, innanför min Stjärnbåt, förtöjd vid den gamla stenpiren, ligger en motoreka,
och vid bryggnocken längst ut t.v. om tornet ligger en likadan eka. Roddekan är för-
töjd under bryggan utanför stenpiren.
Enligt vad jag kommer ihåg från min barndom i Långedrag fanns det två motorekor.
Under kriget användes de inte. Fick ingen bensin till Albin-motorerna. Hamnvakterna
rodde ut gubbarna i en mindre eka, bl.a. min far, till deras båtar som låg vid bojar
i hamnen. Bryggorna var då mycket färre. Roddekan fanns kvar i många år.
Dick Berghede i GKSS skriver i ett E-brev 2021-03-10 : Kan bara bekräfta det jag
hört hela tiden. Det var två stycken ekor. Däremot råder viss osäkerhet huruvida de
var lika stora. Tyvärr fick den ena skatta åt förgängelsen för länge sedan, men den
andra lever stolt vidare och sköts exemplariskt av Mikael Mårtensson i Stjärnbåts-
gänget!
Rudolf Aust skrev 2019 : Vi kajkade, ett ord som Lasse Dahlqvist använde i sin visa
"Kajkade i ekor på pojkars vis". Tänk vilken känsla vi fick för båtar och vatten i ekor
på flottar och alla möjliga hemmagjorda konstruktioner. Det var inte viktigt att kapp-
segla. Nu sätts barn i färdiga, dyra båtar som serveras då barnet önskar segla eller då
fadern vill driva sitt ovilliga barn att uppnå det som fadern aldrig lyckades med på kappseglingsbanan.
Bo Ranman i Rävlanda skrev ett E-brev 2019-10-3 : Har också haft ett par segelekor.
Den första var inte klassad, den var spririggad med en hässjestör som spristake. Min far
köpte den 1953 och den sommaren var jag nio månader gammal och låg på durken i en
trälåda från Sockerbolaget. Senare övertog jag båten. Jag sålde den 1969 och 1975 köpte
jag GKSS-eka E-120 (se nedan) av sjökapten Sture Ekman. Jag sålde den 1979 när jag
köpt J10 nr 37. Ekan var då topprenoverad. Den såldes till två grabbar från Hönö.
Sjöboden i bakgrunden, en av de äldsta på Lilla Rösö, är nu en av mina sjöbodar, den
här är till barnen. Jag har en egen som jag byggt själv strax bredvid. Sjöbodarnas historia
på Lilla Rösö är även den en dramatisk historia.
Flatbottnade ekor kallas "Pråmmar" i Önnereds hamn. "Dorisar" på andra håll...
Lättbyggda, snabbrodda och sjösäkra... svåra att vältra. Bo Ranman i Pråmmen t.h.
Sören ror ekan på Vinnäs, Styrsö 1940. Det var krig! Ingen bensin till motorerna.
Ekorna riggades. Man seglade ut till öarna. (Se J22 nr 8 "Viv" längst ut på bryggan).
Sören vid samma brygga 70 år senare 2010...
Ursprunget var Bohusekan, en självklarhet för en Bohusläning.
En eller flera ekor låg alltid förr vid varje brygga, eller uppdragen i gräset med botten upp
över vintern. Många har berättat hur de lärde sig ro som barn i en eka. Sedan blev det en
pinne till mast, en spristång och några hopsydda mjölsäckar till segel. Ekor var sjödugliga
även i hårt väder. De var lämpliga för barn att lära sig segla i. Detta insåg Segelsällskapen
som uppdrog till konstruktörerna att rita ekor för ungdomskappsegling. Ekor med köl för
att minska avdriften.
Varje vik med självaktning i Göteborgs södra skärgård lät bygga sin egen typ av eka.
Många minns hur de kappseglade som barn : GKSS-ekor, Långedragsekor (L-ekor),
Hovåsekor, Sandviksekor, Arendalsekor eller Gullmarsekor. Fanns det fler?
Lite tycks vara skrivet om ekor och foton på dem är sällsynta. Därför gör vi här
ett litet försök till inventering i bild och text, om vad vi vet om ekor :
GKSS-ekan. Byggnadsritning i skala 1:15 av bröderna Einar och Carl Erik Ohlson 1949.
GKSS-ekan blev den största klassen ekor för ungdomskappsegling. Janne Borsing berättade
att det byggts över 3000 GKSS-ekor totalt i landet. Gustav Eklund på Köpstadsö (Kössö)
byggde ca 3-400 GKSS-ekor.
Budskärsregattan 1956. Så här kunde det se ut på 1950-1960-talets kappseglingar.
Stjärnbåtar, Långedragsjullar, Folkbåtar, GKSS-ekor (4 st. bl.a. E-193 och E-58)
och en L-eka (L-129). Claes Ehnar i Fiskebäckskil berättade att det som mest
kunde vara ett par hundra ekor i starten vid tisdagsseglingarna i Långedrag med
ungdomar i 14-15 års åldern. Foto : Sten Eisner. (Se mer på J10 nr 435)
Detta foto hittades inför inbjudan till LSS 100-årsjubileum 2023-08-26. Bilden är tagen 1963
vid LSS 40 årsjubileum i Långedrag, med deltagande av en stor mängd båtar och båttyper.
Närmast vid bryggan en Koster. Bakom den ligger Calle Båysens J18 nr 118 "Flamman" och
många mindre båtar : Stjärnbåtar, J10 nr 80 och J10 nr 415, GKSS-ekor E-156 och E-117
samt L-ekor, L-9 med den ursprungliga spririggen och L-11 med den senare Bermudariggen.
Vi lärde oss segla i ekan, sa Inga 2019. Fem syskon Öberg i GKSS-ekan E-112 "5-Ina".
Det var bara de minsta som hade flytväst. (Se mer på J14 nr 25)
Fr.v. Stina (*1947), Eva (*1945), Sven (*1950), Inga (*1950) och Kajsa (*1943).
Pelle Bergqvist från Brännö och Stina Öberg i E-112 "5-Ina". (Se mer på J14 nr 25)
Stina deltog med E-112 i kappseglingsläger 1959. De seglade till Känsö i Vargösundet.
Båtarna fr.v. Stinas E-112, E-14, E-234, familjen Jarlands Långedragseka L-84,
E-146, E-349, "Farbror Ragnar" Myréns J18 nr 77 "Tärnan", E-476 och E-406.
Stina till rors i E-112 med kompisar från seglarlägret.
Båtarna fr.v. Bohusjulle med sprisegel, E-11, Jarlands L-83 och Stinas E-112.
Lokal kappsegling med GKSS-ekor och Bohusjullar med sprisegel. E-1262 är det högsta
segelnummer vi sett, vilket visar hur stor klassen var under 1960-talet. (Se J14 nr 111)
Bo Ranman i GKSS-ekan E-120 seglar söder om Tistlarna 1977.
GKSS-eka E-120 på Lilla Rösö 1979. Det är Bo Ranmans dåvarande svärfar
Bengt Lindmark som sitter i båten. Han var varvsarbetare på Götaverken.
GKSS-ekan seglar än i dag! E-782 i en av starterna i GKSS Jubileumsregatta i Långedrag
den 6 juni 2010. Fr.v. Stjärnbåt nr 167, E-782, Wingakryssare nr 9, K22 S-8 och J22 nr 1.
E-782. GKSS Jubileumsregatta i Långedrag 2010 blev starten till ett fint samarbete :
GKSS-LSS-SSF:s Klassiska Träbåtsregatta i Långedrag 6 juni varje år sedan 2010.
GKSS-eka byggd 2008 av Stockholms Båtbyggarskola. Ekan är nu uppmätt
och godkänd samt har fått det sista numret i serien GKSS-ekor : E-1278.
Nu är det klart att vi köper GKSS-ekan, som vi har på gång i Dalarö, skriver Dick Berghede
i ett E-brev 2020-08-30. Det är Dick som är idégivare till att lägga ut GKSS historia digitalt,
alla tidningen Seglarbladets sidor finns nu att se på nätet, och att visa GKSS historiska båtar
restaurerade och liggande i GKSS hamn i Långedrag : Stjärnbåtar och nu en GKSS-eka.
Detta är en imponerande manifestation av Stjärnbåtskonsortiet som ger tyng åt GKSS!
Båten kostade 18000 kr. Vi har nästan alla pengar inbokade, fortsätter Dick, Bl.a. vill jag
nämna att 4 st GKSS-orförande har satsat var sin 1000-lapp. Så visst känns det som vi gör
en vettig insats för klubbens historia. OBS! Denna insamling är helt frivillig, men det finns
plats för fler, för det gäller ju att kosta på båten lite lack m.m. BG. 547-7997 "GKSS-ekan"
Här står initiativtagare : Göran Ahlström vid GKSS-ekan i Långedrag.
Nu har Hans Bäckberg lyckligen transporterat GKSS-ekan från Dalarö.
Båten sjösattes den 2020-08-31 i GKSS-hamn i Långedrag. Hon kommer
att ligga vid Stjärnbåtsbryggan. Den nya GKSS-ekan har fått arbetsnamnet
"Nya" och döps av sin gudmor Christina, barnbarn till Br. Olsson som ju bl.a.
ritade GKSS-ekan. Detta sker 2020-09-05 efter att "Nya" seglats på Jubileums-
seglingen i Långedrag.
På Onsala Båt- och Sjöfartsmuseum finns GKSS-eka E-74 under museets utetak.
Gkss-ekan ses t.v. därefter J10 nr 86, J18 nr 128 och J22 nr 47. Gkss-ekans donator
har haft den sedan 1980 och skänkte båten 2019 till museet. Foto : Göran Ejdeling.
GKSS-eka E-74. Foto : Thomas Haraldsson, Onsala Båt och Sjöfartsmuseum.
Thomas berättade att GKSS-ekan är tjärad invändigt. Vi sprutar utspädd trätjära i alla
våra båtar. Att spruta har den fördelen att man kommer åt bättre än med pensel och
det är mindre jobb. Nackdelen är att man måste ha tunn tjära, ca 40% terpentin.
Vi har inte hållit på i så många år så vi kan säga hur det går i längden men der ser bra ut.
Viktigt är att man plockar ut löv och skräp så det inte lägger sig i kölsvinet. Det är inga
stora mängder som rinner ner i kölsvinet, någon gång har det runnit ut lite i spunningen
och mellan bord.
____________
Långedragsekan eller LSS-ekan, L-ekan. Originalritning av Tage Hellman 1952.
Skala 1:25. Längd : 4,30 m. Bredd : 1,60 m. Segel : 7 kvm. L-ekan hade centerbord
och dito roder, till skillnad mot GKSS-ekan som hade fast köl. L-ekan ritades först
med spririgg, men den visade sig vara för långsam och kunde inte konkurrera med
GKSS-ekans Bermuda-rigg. Därför ritade Tage Hellman om riggen till Bermuda,
och då blev det fart i L-ekan som t.o.m. visade sig snabbare än GKSS-ekan på
länsen, då centerbordet kunde dras upp för att minska vattenmotståndet.
Detta foto hittades inför inbjudan till LSS 100-årsjubileum 2023-08-26. Bilden är tagen 1963
vid LSS 40 årsjubileum i Långedrag, med deltagande av en stor mängd båtar och båttyper.
Närmast vid bryggan en Koster. Bakom den ligger Calle Båysens J18 nr 118 "Flamman" och
många mindre båtar : Stjärnbåtar, J10 nr 80 och J10 nr 415, GKSS-ekor E-156 och E-117
samt L-ekor, L-9 med den ursprungliga spririggen och L-11 med den senare Bermudariggen.
L-eka med den ursprungliga riggen. Mats Wångdahl skrev ett E-brev 2019-02-27 :
Vid rodret är det jag Mats Wångdahl och gasten är min lillebror Douglas. L-77 hette
"Jolly Roger" (se toppvimpeln!) Bilden är tagen vid Krokholmen innanför Hättan 1957.
Ekan var utlottningsbåt hos Marstrands Segelsällskap och Claes Edman och jag fick
segla henne innan den lottades ut. Köpte lott och hoppades vinna, men det blev inte så.
Pappa köpte henne av vinnaren för 900 kr. Jag är uppvuxen i Marstrand och det var
många heta bataljer på kappseglingsbanan där. Det var Långedragseka som gällde...
i Marstrand. Mats L-eka nr 77 är sannolikt byggd på Orust.
Carl-Axel Hellman hade L-3. Carl-Axel berättade att han vann en gång i Tjuvkil 1955
med 13 min. (Se J14 nr 77). Göran Andersson hade två ekor, först L-13 sedan en ny-
byggd L-55. Göran blev senare flerfaldig SM och Världsmästare i OK-jolle. Min fru Ulla
och jag seglade jorden runt med "Hokus Pokus II" en Najad 420 åren 2007-2014.
Jag kommer inte ihåg de andra ekorna i Marstrand, men om du vill kan jag ringa runt och
...forska. (...och det vill vi gärna att Mats Wångdahl gör!)
Rudolf Aust skrev ett E-brev 2019-03-31 : L-12 "Phylax" ägdes från början av framlidne
Herbert Aust. Nu av hans barn Calle Aust. Båten ligger sedan ca 50 år i en trädgård på Bokenäset. Den var spririggad. Rudolf frågade i ett E-brev 2021 om www.julleregister.se
ville ha ett gammalt sprisegel till L-12. Det innebär att Rudolf har seglet kvar till L-12 som
här nedan presenteras utan presenning i trädgården på Bokenäset i Bohuslän.
L-eka nr 12 "Phylax". Rudolf Aust skrev ett E-brev 2021-07-14 : Calle Aust har efter
många år tagit bort presenningen. Han vill renovera båten, vilket jag tror är omöjligt.
L-eka nr 12 byggdes åt min framlidne yngre bror Herbert Aust.
Båten var en i den första serien. Den hette "Phylax" efter vår farfars pudel.
www.julleregister.se har 2021-07-14 tipsat ägaren Calle Aust att kontakta
båtbyggare Thommy Larsson i Henån för att få hans bedömning om L-12
går att renovera eller inte.
Hur det går med renoveringen får vi se....
Dag Uno skrev ett E-brev 2019-09-30 : Jag har talat med två gamla kompisar som hade
var sin L-eka. Den ena var L-72, men den hade inget namn på den tiden. Den andra var
L-141 och hade inte heller något namn. Köpt i Trollhättan. Den förde röda segel, vilket
jag minns att jag tyckte var görfräckt. Samma kille hade senare J18 nr 52. Köpt i Askim.
Den blev ganska rutten på sina ställen i botten, men en annan kompis tog över den och
gjorde den i ordning.
Sedan var det några som hade GKSS-ekor så klart. En var E-1001 som fick namnet
"Tussanettan". Jag tror han stavade så. (Se GKSS-ekor ovan). Jag ska försöka få tag i
de två bröder som hade en GKSS-eka som den äldre brodern vann i stort sett allt han
ställde upp i. Han var en mästare på att trimma rigg och segel.
Jag har bestämt för mig att jag var med och kappseglade med en Stjärnbåt som en
annan kompis hade, men har inte lyckats få tag i honom än. (www.stjärnbåten.se)
Jag återkommer om jag får veta mer.
Dan Hay skickade ett E-brev 2019-02-04 med bifogad broschyr. (Se ovan och nedan).
Han skrev : Verkligen en överraskning och kul att snubbla över en av Sveriges mest
populära båt under 1950-1960-talet. Bara i Varberg seglade då 30-40 L-ekor!
Broschyren du ser här är extra kul. Ekan L-129 är den vi har i Varberg. Han som seglar
den på bilden heter Vidar Engström boende i Varberg. Man ser Varbergs Kallbadhus i
bakgrunden t.h. Vidar var journalist och verkade i Stockholm under några år, men åter-
vände till Varberg och blev reklamman på Monark, och det är där kopplingen finns med
denna broschyr.
Vad jag förstår är denna båt extremt ovanlig, därför att mahogny som inte sköts är ett
uruselt material under vattenlinjen. Slarvar man ett år, så är det kört. Vi använder båten
under större delen av året mycket flitigt. Vi har ett ställe ute på en ö Skrivareklippan,
gamla fyrplatsen utanför Varberg. Vi använder båten därför nästan dagligen under
sommarmånaderna.
L-ekan byggdes till en början på Orust. Båtbyggare Gunnar Johansson på "Slottet"
byggde L-ekor. Mats Seldén i Buvenäs hade som mäklare båtbyggare på Orustbygden
som byggde L-ekor till Mats som sålde. Men serieproduktion av L-ekor kom igång först
senare på Lillsjö Snickerifabrik i Överlida (i hörnet Halland-Småland-Västergötland).
L-ekan blev en stor klass, men inte så stor som GKSS-ekan. Ett centrum för kappsegling
med L-ekor blev Varberg, som ju inte ligger så långt från Lillsjö i Överlida.
Göran Nordbladh i Varberg kunde verifiera detta i ett E-brev 2019-08-16 : Jag köpte en
ny L-eka 1962 i Överlida med nr 225. Döpte den till "Panta Rei". Jag kappseglade flitigt i
Varberg. Vi hade startfält på upp till 10 L-ekor. Den såldes till Norra Näs Varberg 1966.
Köparens namn okänt.
Ove Lundberg berättade på Båtmässan i Göteborg 2019 att i Östersund i Jämtland
fanns två L-ekor 1971 hos IOGT:s Sjöscouter (i dag NSF). På Verkön mitt i Storsjön
hade man läger. Båtarna låg i Östersunds kommun. Där fanns också 10-huggare och
Olle Björås hade sin Koster "Albertina".
Ulf Skogsberg 12 år i sin L-170. Näsets badplats och Askimsviken i bakgrunden 1964.
Ulfs L-eka nr 170 är sannolikt byggd i Lillsjö Snickerifabrik i Överlida. (Se J10 422)
Nyanskaffad eka provseglas på Målgölen av Bengt Isaksson och Henry Palmberg.
Juli 1979.
Hur och varför L-325 hamnade på den östra sidan av Sverige, lär vi nog aldrig få veta.
Skogshuggaren Hans Blohm ägde båten före 1979. Han hade en sjöbod på Torrön i Tjust
skärgård, men sjösatte båten i sjön Vindommen i Östergötland. Skälet till det kan ha varit
Hans kärlek till en kvinna i trakten.
Efter att L-ekan blev såld 1979 till Bengt Isaksson, blev den efter en grundlig genomgång
sjösatt i en sjö vid Hannäs i Åtvidaberg. Det blev många fina seglingar i trakterns sjöar.
Fiskvase undersöks innan förtöjning. Juli 1979.
Sommaren lider mot sitt slut. Augusti 1979.
Bengt skrapar L-ekan helt trären. Maj 1980. Borden var tillverkade av Mahogny, stäv och
akter gjorda av ek. Avsikten med renslipningen var att ersätta delvis flagnande fernissa med
Ovatrolbehandling (D1 och D2) enligt en norsk välbeprövad metod. Maj 1980.
L-ekans centerbord återmonteras med hjälp av Sonja Palmberg och Dan Isaksson.
Göte Edstrand beskådar. Ekans botten är behandlad med en blandning av tjära, linolja
och terpentin, sk. Roslagsmahogny. Maj 1980.
L-ekan vänds på rätt köl med hjälp av Dan och Sonja. Båten är trots sin storlek
förhållandevis lätt. Maj 1980.
Sjösättning i Öjsjön, Åtvidabergs kommun. Juni 1980.
Familjeidyll vid Smålansk sjö. L-ekan "Malin" närmast, en Laurin-jolle : Spätta och en
motorbåt i plast på väg att tankas. OBS! "Malins" roder på bryggan med fällbar röd plåt.
Spättan, en juniorbåt konstruerad av Arvid Laurin för KSSS 1952. Till 1967 byggdes
360 Spättor av Segebaden-Berg i Säter, Dalarna. Spättan byggdes i mahogny, ribbkravell.
L. 5 m. B. 1,7 m. Segel : 9,5 kvm. Centerbord. Spättan avlöste Måsungen som juniorbåt.
Folke Johanssons Laurin-jolle i Svanesund 2018. Tunna ribbor träddes upp på metalltenar,
inga spant behövdes. När tenarna efter hand töjde sig kunde relingslisten lossas och metall-
tenarna spännas. Metoden var patenterad. Men det var svårt byta ribbor i bordläggningen.
Bengt Isaksson i sin L-eka "Malin" som han döpt henne till efter flickan på Saltkråkan.
Båten förflyttades till en av Tjustbygdens vackraste sjöar, Vindommen. Juni 1981.
Bengt Isaksson 36 år äldre!
Tyvärr räcker inte alltid tiden till, så båten hamnade
på land i oktober 1982. "Malin" lades in i en lada
för förvaring. Det blev hela 36 år! Hösten 2018
togs hon åter fram, men nu för att säljas.
Bengt satte ut en annons på Blocket...
...och annonsen uppmärksammades av båtbyggare Michael Bossen. Michael är gast
åt Carl-Axel Hellman när de seglar Tjörn Runt. (Se J14 nr 77). Carl-Axel är son till
L-ekans konstruktör Tage Hellman. Carl-Axel köpte båten för att rädda den. Kanske
är "Malin" landets bäst bevarade L-eka, då hon stått bra förvarad i ladan i 36 år.
L-ekan på annons 2018. OBS! L-ekans roder med fällbar plåt liksom centerbordet.
Med åror och mast.
Invändigt med centerbordet.
Med segelsäcken på aktertoften.
Så fick "Malin" komma hem till västkusten igen, och det känns fint, sa Bengt.
Carl-Axel Hellman och Michael Bossen kom i bil med vagn från Göteborg till Åtvidaberg.
Återresan gick via Göteborg till Uddevalla.
L-ekan rullas in i Glasellipsen på Torps köpcentrum i Uddevalla.
L-ekan "Malin" på plats i Glasellipsen bakom Kostern "Borta".
Reportage i tidningen Bohusläningen 2018-10-26.
Vid L-ekan fr.v. Michael Bossen, Carl-Axel Hellman och Bengt Arne Runnerström.
L-eka nr 325 "Malin" riggades och seglen sattes. Originalseglen var stämplade LSS-1.
Torsten Andersson i LSS, 89 år, berättade i telefon att det var han som stämplat seglen
ca 1970 när båten byggdes och Torsten var mätningsman på LSS.
Rodret med sin fällbara nedre del i plåt.
Sedan var det dags att vända på båten. Botten skulle målas faluröd med linoljefärg.
Det började som Konstnärlig utsmyckning i Glasellipsen på Torps Köpcentrum i Uddevalla.
Ursula Cabelduc gjorde blå glasdekor i fönstren och Bengt Arne Runnerström båtarna 2003.
L-eka nr 325 "Malin" ställdes ut på Båtmässan i Göteborg 2-10 februari 2019.
Om båten lutade en aning, kunde den få plats under innertaket med rigg och segel.
Framför L-ekan satt Bengt Arne Runnerström med Långedragsjulleregistret. www.julleregister.se.
Storskotet är provisoriskt satt, så som det såg ut när båten kom till Uddevalla.
Det ska återställas i sinom tid.
L-ekan gick precis in under innertaket. Mastens längd : 5,70 m. Bommen : 2,52 m.
Efter Båtmässan i Göteborg fraktades L-ekan tillbaka till Glasellipsen på Torp, där hon
ska stå tills vidare med Kostern "Borta" t.v. och Rånäsjullen "E-spri" t.h. tills de så små-
ningom ska in till Båthallen på Bohusläns museum i Uddevalla. Så var det tänkt.
Men... därav blev inget! Båtarna i Glasellipsen på Torp donerades 2023 till Bohusläns
museum. Men donationen avböjdes(!) Anledningen var att Bohusläns museum saknar
pengar för en tillbyggnad... Båtmuseum och att marken runt museet sjunker (blålera).
Det går alltså inte att bygga något runt museet(!) Dessutom har Torps ledning beslutat
att Glasellipsen ska byggas om, likt det övriga köpcentrat, hösten 2023, varför båtarna
och den konstnärliga utsmyckningen måste flyttas bort(!) Torp vill i fortsättningen inte
ha någon konstnärlig utsmyckning i sina lokaler(!)
Första steget i denna process togs av Carl-Axel Hellman, ägare till L-eka 325 "Malin".
Båten såldes 2023-07-01 till Familjen Caroline Prochéus i Stockholm. De ska segla
"Malin" i vattnen vid Blidö i Stockholms norra skärgård. Vi önskar familjen lycka till!
L-eka nr 325 "Malin" hämtas vid Glasellipsen på Torp i Uddevalla 2023-07-01.
Caroline skriver : Resan gick bra, inget har trillat av. Ovatrol på torra fläckarna,
tätar på några håll och blöta trasmattor över natten i tvätthallen i garaget. Många
grannar som beundrat. I morgon åker vi vidare till Blidö och "vassparkering"
(se bilden ovan) innan det riktiga elddopet med bogseringen. Här kommer "Malin"
spendera somrarna med oss, inte långt från Norröra där Saltkråkan spelades in.
Tänk... efter 41 år på land, äntligen tillbaka i vattnet!
Nytt E-brev från Caroline Prochéus 2023-07-30 : L-ekan mår ok, har behövt
svälla länge och få extra tätning vilket inte är så konstigt. Läcker ordentligt fort-
farande från ett par partier i bordläggningen som är mjuka tyvärr.
Har ändå kunnat segla två gånger med livet i behåll. En kort jungfrutur och ytter-
ligare en (nästan) runt ön. Den var riktigt härlig men slutade med att limningen i
rodret brast, så vi fick ro i land. Går att laga, men ser att rodret är lagat sen tidigare.
Roderkonstruktionen är gjort i tre delar (+stålet). Det blir ju högt tryck i ett roder
så lite fundersam på om detta verkligen är original.
Jaja, lite skavanker får man räkna med efter 40 år på land. Ett riktigt ögonsmycke
är hon. Bifogar lite bilder också. Må så gott! Hälsar Caroline och Kari
--------------
Johan Bäckrud i Visby skickade ett E-brev 2019-07-08 om Långedragsekan
L-207 : Min far köpte båten 1978 av Lars-Erik Carlsson boende i Halmstad
med sommarboende i Särdal. Han hade då lK-chark, men lever inte längre.
Båten var då vad jag förstår målad blå, gul och brun.
Mina föräldrar Bernt och Brita Bäckrud boende i Gnosjö, också med sommar-
boende i Särdal, totalrenoverade båten och fernissade den. Bernt byggde nya tofter
och centerbordsficka 1978. Efter att min äldre bror Christer Bäckrud använde båten
i Särdal i slutet av 1970-talet och lärde sig segla i den i början av 1980-talet, togs den
till Gnosjö för att renoveras igen. Det blev inte gjort och båten blev stående utomhus
under ett tak.
I slutet av 1980-talet köpte min farbror Sune och Laila Bäckrud båten. De bodde
i Gnosjö med sommarboende i Gerlesborg, där de skulle ha båten i Bohuslän. Ett
år var den i vattnet då, men renoverades aldrig av dem.
I december 2005 köpte jag, Johan och Johanna Bäckrud båten och var då boende
i Strängnäs. Jag totalrenoverade båten fram till 2012 när jag fernissade den. Vi flyttade
till Visby 2012 och tog då med båten dit, där den sjösattes i år 2019 efter 30 år på land.
L-eka 207. Byggår : ? Byggare : ? Material : Mahogny. Spant, för-och akterstäv : Ek.
Segel : B-segel Bertil Klinga Åkersberga. Längd : 4,3 m Bredd : 1,2 m.
Med stor sannolikhet är båten byggd på Lillsjö Snickerifabrik i Överlida. (Se ovan!)
Om L-eka 170 fanns 1964 och L-eka 325 troligen byggdes 1970, borde L-eka 207 varit
byggd ca 1966. Vi kan därmed konstatera att ca 25 L-ekor om året byggdes på Lillsjö.
L-eka 207 blev stående i ett skjul tills jag gjorde färdigt den hösten 2018 och våren 2019.
Foto : 2005.
I Gnosjö, rann det tyvärr vatten på förstäven som därmed blev ganska dålig.
Foto : 2005
Nu är L-eka 207 sjösatt sedan några veckor i vackra Själsö på Gotland.
Foto : Juni 2019
L-ekan fick namnet "Joy" efter vår dotters mellannamn.
Jag vet inte om den haft något namn tidigare. Foto : Juni 2019
Johan Bäckrud ror L-eka 207 "Joy" med sonen Vincent 8 år. Än så länge är "Joy"
inte riktigt tät och jag har inte seglat henne än, utan endast rott. Foto : Juni 2019
Johan Bäckrud besökte Brickebergskyrkans Café i Örebro 2023-05-24.
Där stod L-eka nr 222 som dekor i lokalen. - Om man ska ställa ut en båt
i en lokal för allmänheten, ska den ju vara i gott skick, annars skämmer den
lokalen, ägaren och båtfolket! Det spelar ingen roll om man anser att båten
"gått på grund" som här, och att man då kan överse med skador i fernissan.
Vi föreslår att ägarna tar sitt ansvar och restaurerar denna sällsynta båt!
Det kan en träbåtskunnig klara av på kort tid! Skrapa bort all lös fernissa,
lägg på 1-3 lager ny fernissa på skadorna, matta sedan ned hela båtens yta
med sandpapper-180, borsta rent, tvätta med T-röd och fernissa 1-3 lager
hela båten. Detta är inte svårt! Därefter kan alla som ser båten känna stolthet
över vårt Svenska båtkulturella arv. - Med hälsning från www.julleregister.se!
Ronny Norbergs L-eka nr 141 i Hakefjord 1967.
Ronny Norberg hörde av sig med ett E-brev och bild 2020-08-07 : L-eka nr 141
hade rosaröda segel men inget namn. Ronny hade båten när han var 11-15 år, åren
1963-1967. Ronny har i dag L-eka nr 290 byggd 1963. Båten köpte han i Skellefteå
där den såldes som ny 1963. Båten hade inget namn, men Ronny ska döpa den till
"Dakota" efter moppen. Båten är i gott skick och står i garaget i Jörlanda.
Ronny berättade att en ny L-eka segelklar kostade 2500 kr ca 1965.
De sista L-ekorna byggdes på Lillsjö Snickeri-fabrik i Överlida 1967-1968.
_______
Ett intressant tidningsreferat från Arendalsregattan den 20 juni 1954!
Ovanstående bild på Hasse Johansson i sin Sandvikseka, SKS-eka nr 3 "Böljan" med
S 3 i seglet, är den enda bild vi hittat som visar hur en Sandvikseka såg ut. Det står i texten
att tre SKS-ekor debuterade för säsongen efter en del ombyggnader, vilket kan tyda på att
de var nykonstruerade året innan... 1953?
Ur tidningsreferatet ovan.
Kjell Nilsson skrev ett E-brev 2021-08-31 : Under tak har de senaste 30-40 åren
legat en Sandvikseka i SKSS klubbhus. Om någon vill försöka rädda den, så är det
bara att hämta eller titta på den innan den går till blå himmeln, så går också det bra.
Vet man vem som var konstruktör på Sandviksekan och hur många som byggdes?
Svar från www.julleregister.se 2021-09-01 : Lite av en sensation! Vi hoppas
att Sandviksekan kan bevaras i SKSS regi, för att kunna visa alla seglande
ungdomar klubbens historia.
Kjell Nilsson återkom 2021-09-01 : SKSS är Sandviks Kappseglings Sällskap.
SKSS bildades i Sandvik, Torslanda 1941. När jag växte upp på 1960-talet var
klubben aktiv med flera stora regattor där alltifrån Optimister, OK-jollar, Stjärn-
båtar, J10, J18, J22, några Drakar och en del Kanotseglare deltog. I viken segla-
des även Sandviksekor och det är en av dessa som jag tror har legat många tio-
tals år under vårt klubbhus.
Du får mer än gärna titta och bedöma konditionen. Vad man kan läsa på Julle-
sidorna är ju att Sandviksekan var en av de snabbaste ekorna från de olika vikarna
runt Göteborg. Vi har ritningar också i arkivet. Då kanske man kan få reda på vem
som en gång var konstruktör...
Besök 2021-09-06 i Sandvik. Under SKSS klubbhus står klubbens Sandvikseka,
här med Kjell Nilsson och ordf. Magnus Wächter i SKSS. I arkivet hittade de
ritningarna till båten utförda av Bröderna Ohlson i Göteborg 1/10 1953.
Kjell Nilsson med seglet till Sandviksekan : S nr 15. 9,26 m2
Juniorbåt för Sandviks Segelsällskap. Skala 1:10
Ritning av Bröderna Ohlson, Göteborg. Datum 1/10 1953.
Längd : 4.800 m.m. Bredd : 1.564 m.m. Segelarea : 9,26 m2.
Båten har centerbord och fällbart roder, samt en liten akterspegel.
SKSS har fått ett förslag från www.julleregister.se att restaurera båten
och ha den som SKSS historiska minnesnärke, eller rent av seglande...
...och så kommer Roland Caspersson 2021-09-13 med nedanstående bild :
Kapsejsad Sandvikseka. Fotograferad av Rolands pappa Thor Caspersson i Sandvik 1957.
_________
Längst ned i tidningsreferatet ovan står det om 4 st. Arendalsekor.
Hur såg de ut? Vi har inte hittat någon bild på Arendalsekan.
Likaså saknar vi bilder och information om Gullmarsekan.
_________
Pelle Wetterlundhs Blogg från 2013-07-20 : Hovåsekan en juniorbåt 1929-1949.
Hovåsregattan 1954. Bortemot 100 båtar var anmälda. Ungdomar från 10 år och uppåt
satt vid rodren och Stjärnbåten var den största klassen. Men så hade vi Hovåsekor som
gjorde sin debut på hemmaplan.
Många försök hade gjorts för att skapa en billig pojkbåt. Min far Gunnar Wetterlundh
hade byggt en segelbåt åt sig själv under två semesterveckor 1929. Den låg sedan i mal-
påse tills jag i unga år visade intresse för segling. Då plockades båten fram och riggades.
Det visade sig att den seglade bra i jämförelse med andra båtar i den storleksklassen.
Detta skrov H1 skulle bli prototypen för seriebygget av Hovåsekan.
Båtklubben hade behov av en nybörjarbåt. Liten, behändig, lättseglad, säker och flatbottnad.
Vattendjupet i Askimsfjorden var ingenting att skryta med, så allt pekade på en centerbords-
båt. En sådan båt fanns : H1. Målsättningen var att få undomar intresserade för sjön, segling
och sjömanskap, att ta ansvar och att vuxna och barn skulle kunna mötas i ett gemensamt
intresse. Det visade sig senare att de flesta fick ett intresse för livet.
Den 22 november1949 beställde Harry Malmsten, på Ragnar Myréns initiativ, ritningar
på en "dory" med centerbord, i huvudsak lik den 20 år gamla H1. Båttypens namn skulle
vara Hovåseka med äganderätt för Askimsfjordens Båtklubb. Ritningar gjordes upp och
den 12 januari ställdes H2 ut på Kommunalhusets gård. Båten, en dory, med skarpa slag,
flat botten och utan akterspegel. Raka sidor och bred i botten. Segelarian var inte stor men
säkerheten prioriterades.
Det blev en lyckad satsning! Ett trettiotal båtar såldes och kappseglingen fick ett uppsving.
Det var poängseglingar varje vecka, regattor utefter kusten och som avslutning på säsongen
en cupsegling på fyra delseglingar. Det var en härlig tid och vi lärde oss verkligen att segla,
och att kunna hantera båten i alla väder. H1 var snabbare. Med högre rigg och större segel-
yta var den oslagbar. Själv sålde jag H1 och köpte H19.
I dag skulle det aldrig vara möjligt att lansera en båt, där inte snabbheten kom i första rummet.
Utvecklingen efter Hovåsekan gick otroligt fort, där den ena båten efter den andra presentera-
des och priserna steg skyhögt. Det är tråkigt att segelsporten ska bli en teknisk- ekonomisk
fråga där ungdomar tvingas avstå på grund av kostnaderna.
H1 på kryss i Askimsfjorden.
Sten Gustavsson skrev ett inlägg 2017-02-21 : År 1953 fick jag min första båt av min far.
H2. Jag var sju år och vi bodde på Kalvsund. Båten var en Doris och var spetsgattad i för
och akter. Centerbordet skjöts upp vid grund, så även nedre delen av rodret.
Jag minns mycket väl när far tog ner mig till bryggan och sa : "Sätt dig i aktern så bär jag
ifrån". Det gjorde han, men satt kvar på bryggan och ropade att nu kunde jag segla hit!
Ett annat minne är att jag blev besviken när min kamrat fick en GKSS-eka, men det gick
över eftersom jag alltid slog honom när vi kappseglade. Det var början av mitt sjöliv som
resulterade i 40 år i Kryssarklubbens seglarskola.
Kjell Modig berättade att ca 20 st. Hovåsekor byggdes i en serie under åren 1935-1949.
Pelle Wetterlundh seglade prototypen H1. Båten var av Dory-typ med spontade brädor
i botten, spetsig för och akter, bordläggning i cigarrlåde-mahogny. Båten hade centerbord.
Farbror Malm hade träfirma och skaffade fram mahognyn. Båtarna byggdes av en firma
i Kungsbacka?
________
I nedanstående axplock ur gamla resultatlistor från olika regattor, kan antalet ekor
som deltog ses, vilka segelnummer och namn båtarna hade, vem rorsmännen var samt
klubbtillhörighet. Tyvärr är regattorna ofta odaterade, men det rör sig om 1950-1960-tal.
Bohusläns Seglarförbunds juniorregatta visar deltagande L-ekor och GKSS-ekor.
(Se J10 nr 226)
GKSS-ekor. (Se J10 nr 294)
Hovås-ekor och GKSS-ekor i Kullavik 8 juli.
Ahrenbergsregattan första dagen. 150 startande båtar och 300 deltagande ungdomar!
GKSS-ekor och LSS-ekor som L-ekan också kallades. (Se J10 nr 312)
Ahrenbergsregattan i Långedrag. Ett 70-tal ekor och 41 Stjärnbåtar deltog.
GKSS-ekor, LSS-ekor, J10, Andungar och Stjärnbåtar m.fl. mindre båtar
stod alltid längst ned i tidningarnas resultatlistor. (Se J10 nr 312)
Ödsmålsregattan i ösregn! Ur tidningsreportage i GP måndagen den 10 juli 1961.
(Se J10 nr 312)
Kappsegling i SSMK. GKSS-ekor och LSS-eka. (Se J10 nr 442)
Kappsegling i SSMK året därpå 1956. GKSS-ekor och LSS-eka. (Se J10 nr 442)
Bohusläns Seglarförbunds Juniorregatta. LSS-eka och GKSS-ekor. (Se J10 nr 442)
Hovås. Seglande båtar : Drakar, Folkbåtar, J18, Spiggar, Snipes, Stjärnbåtar, J10,
Västkustsnäckor, Bohusekor, Hovåsekor, GKSS-ekor. (Se J18 nr 100)
Pelle Pettersson i sin Stjärnbåt "Humbug" vann Kungakannan för fjärde gången!
Augustiregattan i Långedrag 1954? (Om Calle Båysen se J18 nr 118).
GKSS-ekor, Arendsalsekor och LSS-ekor. (Se J18 nr 100)
LSS-regattan i Långedrag 22 augusti. LSS-ekor, GKSS-ekor, och Sandviksekor.
Tisdagsseglingarna i Långedrag juni 1955. Ett fåtal GKSS-ekor och LSS-ekor seglar.
Breviksregattan 26 juni. GKSS-ekor 24 st. Hovåsekor 6 st, LSS-ekor 2st,
Långedrags tvådagarsregatta med 13 olika båttyper seglande :
5,5-or, Drakar, Starbåtar, Folkbåtar, Kostrar, J22, J18, Spiggar,
Stjärnbåtar, Allmogejullar, Kostersnäckor, J10, GKSS-ekor,
LSS-ekor gamla, och LSS-ekor nya. (Se J18 nr 100)
Kan LSS-ekor gamla vara spri-riggade, och nya Bermuda-riggade?
LSS Tisdagsseglingar i Långedrag i juni 1957. Ett fåtal GKSS-ekor och LSS-ekor.
Kapsejsade ekans besättningen räddad. Som vanligt mängder av kappseglande båttyper :
Kostrar, Folkbåtar, J18, Andungar, Spiggar, Stjärnbåtar, Allmogejullar, Kostersnäckor,
Finnjollar, OK-jollar, Snipes, J10, Sandviksekor, GKSS-ekor, LSS-ekor.
LSS Augustiregatta i Långedrag söndagen den 21/8 1960.
L-ekor 10st, GKSS-ekor 18st, Sandviksekor 3st, deltog.
Masten bruten och seglen i däck.... var rubriken till GT:s reportage om kappsegling
i Långedrag söndagen den 20 augusti 1961. Läs texten nedan! (Se J18 nr 100)
Reportaget fortsätter nedan...
Deltagande båtar i denna vådliga segling i 15 m/s var : 5:5:or 3st, Folkbåtar 28st,
Spiggar 8st, BB11 8st, Stjärnbåtar 27st, Snipe 8st, J10 15st, OK-jollar 25st,
L-ekor 10st, GKSS-ekor 40st, Jolly Scott 5st, J22 5st, Andungar 13st, J18 6st.
LSS ordinarie segling i Långedrag den 21/8 1962 med 61 startande båtar.
L-ekor 8st, GKSS-ekor 6st. (Se J18 nr 100)
LSS Långedragsregatta 3/6 1961.
68 tävlande båtar i 13 klasser!
L-ekor 8 st, GKSS-ekor 4 st.
Marstrandsregattan söndagen 13/8 1961 med ett drygt 100-tal båtar startande.
GKSS-ekor 18st. Optimister 14st. Optimistjollen dyker nu upp på kappseglings-
banorna och ersätter ekorna. Optimistjollarna var billigare att bygga och kunde
lätt fraktas på ett biltak. En ny tid är inne....
_____
Förutom GKSS-eka, L-eka, Hovåseka, Sandvikseka, lär det ha funnits Y-eka i Ö-vik?
Om du vet att det byggts andra typer av ekor... hör av dig!
_____
Det byggs även nya ekor i trä!
Varje år bygger Lilla Kålviks Varv på Orust årets utlottningseka till Båtmässan i Göteborg.
Ekan är vacker som ett smycke och lotterna blir som synes snabbt slutsålda.
Stensundsekan byggd av Ronald Vermeulen i Trosa,
på Stensunds Folkhögskola åren 2013-2014, enligt Facebook 2019.
Stensundsekan. Båten är byggd i lärk på furuspant L: 4,90 m. B: 1,50 m.
Spristången sätts.
Stensundsekan ytbehandlad med Linolja och tjära.
Stensundsekan för sprisegel. Lätt att beslå, ingen bom.
Sprisegel i röd Clipper-Canvas-duk.
Stensundsekan har fyra åror för två roddare.
Stensundsekan har centerbord och går därför lätt att dra upp på en strand.
Kan köras på Båttrailer Easyline 600U.
Blekingeekan, kanske den vackraste av dem alla, får avsluta Ekor :
Jan Lundberg i Skärplinge skrev ett E-brev 2023-04-13 :
Jag köpte Blekingeekan 1958 med ett mätbrev utfärdat i Karlskrona 1949.
Av mätbrevet framgår det tydligt att båten heter "Siv 2", men ingen i min
omgivning har någonsin använt det namnet. Efter att ha seglat Blekingeekan
nästan dagligen under sommarmånaderna, blir det inte så ofta, sedan jag
skaffade J22 nr 51, men jag har den fortfarande kvar. På båda bilderna
har båten originalseglen från Syversens i Smögen. Jag har dem kvar, men
de är numera för sköra. Jag har sytt nya i dacron. Båten med barkade segel
ägs av en vän och jag var med om renoveringen efter att den legat på land i
50 år. Jag seglade många år med min vän i den. Som längst t.o.r. Bornholm,
vilket var en fuktig upplevelse.
Jagt vet inte hur gammal Blekingeekan är, men förmodligen samtida med
mätbrevet. Här följer lite fakta om båten : Mätbrevet anger ägaren 1949
som Pål Nilsson. Jagf köpte båten 1958 av Sven Kärde bördig från byn
Kärda i sydligaste delen av Småland. Båten är byggd i ek med vuxna ek-
spant. Löa 4,95 m. lvl 3,66 bredd 1,48 fribord 0,36. Spririgg med pelikan-
hakar i brons. Stor 7,5 kvm. Fock 2,5 kvm. Drygt 2 m. lång halvmånformad
gjutjärnsköl av ringa vikt, kölen balanserar i princip mastens vikt. Många
Blekingeekor försågs med lösa skvättbord att användas vid utomskärssegling.
Dessa monterades i smidda beslag. Eftersom båtens hemmahamn befanns
på utsidan av Utö i Stockholms södra skärgård så monterade jag permanenta
skvättbord när jag skaffade familj. Jag har inte längre kvar stället på Utö,
så båten befinner sig i Skärplinge.
www.julleregister.se