J14 nr 123

Min "Cohoe" vid Småholmarna sommaren 1996, skriver Majbritt Jonasson i Grundsund 2018-06-21.

J14 nr 123 "Gullmarn" byggdes 1966 på Skåléns Båtbyggeri i Säffle. Längd 5,50 m. 
Bredd 2,10 m. Djupgående 0,82 m. Deplacement : 1,1 ton varav 600 kg i järnkölen. 
(Läs båtbyggarattesten nedan och om Skåléns i Säffle på J14 nr 91). 
Förste ägare var Kom.Kamr.Torsten Alvåker i Torslanda.
(I det handskrivna registret från 1930-talet skrevs namnet felaktigt : Allsåker).

Dåvarande ägaren Majbritt Jonasson i Grundsund skrev ett brev till Torsten Andersson LSS 1998.
Majbritt berättade att båten var i möbelskick, men en del arbeten återstod.  

Mats Kärrsten skickade ett E-brev 2018-06-15 : Jag sökte i ert register för att jag var intresserad av
min svärfars olika båtar. Jag hittade hans J14 nr 123 och vill informera att han hette Torsten Alvåker,
annars är uppgifterna korrekta.

Mats Kärrsten återkom med ett E-brev 2018-06-16 :  Båten hette "Gullmarn" och svärfar var från
Göteborg. Han hade seglat med "CB Pedersen", en fyrmastad bark på vetetraden. Han gjorde sin
nödvändiga segelfartspraktik för att komma in på Sjöbefälsskolan, men efter några år även på steam-
båtar fick han tbc. Han hade realexamen så han kunde läsa vidare och blev kommunalkamrer i Högsby.
Där var han i 17 år. Han kom tillbaka 1966 till västkusten som planerat och då fick vi överta hans
segeleka när han köpte en J14. Detta var en gammal dröm. Då var Torsten Alvåker 54 år och hans
fru Agda 64 år. De flyttade från Torslanda till Hönö och båten hade en plats i hamnen på Hönöheden.

Torsten och Agda Alvåker seglade runt i Göteborgsskärgården och varje år upp till Munkedal, där
de stannade åtminstone någon vecka i Agdas barndomshem. Det var faktiskt inte för deras kontakter
med Munkedal och fjorden Gullmarn som båten fick sitt namn. Torsten kunde alla gamla segelfartyg
och barken "Gullmarn" tyckte han hade ett så vackert namn.

Torsten har skrivit en bok om sin resa med "CB Pedersen" Blås Västanvind och många artiklar
i Mässrutan.

Agda tyckte det var lite tufft ibland men hon klarade det trots sin ålder och primitiv båt, en gasplatta
som skruvades på gasolflaskan och bomtält. När de köpte en Vega 1972 tyckte hon att det var him-
melriket. Det gjorde även Torsten, för som gammal seglare var det helt fantastiskt att vrida på nyckeln
så gick motorn.

Torsten var inbiten seglare och mycket duktig med sjömansarbeten. Motrorer var något opålitligt
men han visste att en tung segelbåt behövde en rejäl motor med stor fyrbladig propeller och låga varv.
Då fanns bara ett alternativ Seagull. En helt omodern motor även 1966, ingen retur på startsnöret och
den gick inte att vrida runt för att backa. Det där med att backa var ju onödigt om man kan segla.
Dessutom skulle den ha 12% oljeinblandning i bensinen och eftersom Torsten var försiktig och tog
lite mer för säkerhets skull, så var det nog 20 % olja. Undra vad hans miljömedvetna barnbarn tänker
om det. Men motrorn användes endast i nödfall.

Annars var det kanske jag och min svåger som seglade runt i J14 "Gullmarn" några dagar varje år.

J14 nr 123 "Gullmarn" såldes hösten 1969 eller våren 1970 till någon från mellersta Bohuslän,
kanske Smögen eller Hunnebostrand?

Mats Kärrsten hörde av sig med ett nytt E-brev 2018-06-18 : Efter diskussion med min fru, kom
köparen och hans son och hämtade båten i Hönöheden hamn och seglade upp den samma dag till sin
nya hemmahamn. Agda var orolig om de skulle klara det. De lovade att ringa när de kom fram, vilket
de gjorde. Det kan mycket väl ha varit Grundsund som blev nästa hamn. Jag tror faktiskt att det var
Grundsund och samtidigt var det för långtr till Smögen med en J14 och en yngre kille på en dag.

Jag kommer också ihåg att Torsten hade båten på svaj i Saltkällefjorden, troligen somrarna 1966
och 1967 innan han flyttade till Hönö. Han åkte till släktingar i Munkedal och rodde en eka ut till
båten. Åtminstone vintern 1966-1967 var båten uppsdtälld på Carlanders Varv i Saltkällefjorden.
Torsten tog en semestervecka för att bo i Munkedal och vårrusta båten. Slipa, lacka, måla.

Kanske bodde Majbritt Jonasson kvar i Grundsund sedan 1998? (Se brevet ovan till Torsten
Andersson i LSS).  Jodå, www.julleregister.se ringde 2018-06-18 och fick svar. Majbritt skickade
sedan ett mycket välformulerat brev 2018-06-21 med bild på båten, båtbyggarattest, kontrakt m.m.
Brevet återges här nedan i något förkortad och redigerad form :

Det var trevligt att pratas vid om båtar och många minnen dyker upp, när man tittar tillbaka!
Jag har en lång, mödosam och rolig tid med båtar att se tillbaka på. Började segla då jag var17 år.

Riggade en Bohuseka, och seglade med den i Gullmaren i många år, tills en höststorm tog båten
och slog sönder den! Därefter blev det en s.k. Slända, byggd på planka och i furu, snabbseglande
och rolig. Efter några år flyttade min man och jag till Skåne, och köpte då en Spissgatter som vi
seglade ner från Norge. Sedan blev det flytt tillbaka till Västergötland och vi sommarbodde åter
på Skaftö. Då hade vi fått barn, och en mer rymlig och modern båt erfordrades. Det blev förstås
en Maxi, som då var populär och rolig att segla.

Vi sålde senare Maxi-båten och köpte en J14 i Skärhamn, och seglade den hem till bryggan på
Skaftö. J14 "Lilla Gullet" var byggd i mahogny och jag vet att den inte var klassad. Jag tror
den såldes 1989 till Bröderna Jacobsson i  Källviken, där Nils Jacobsson, som hade ett gott öga
till oss, ville ta hand om båten och renovera den "på skoj" eftersom de byggt många sådana innan.

Jag besökte varvet ofta då jag var på ön, fick massor av berättelser och tips om olika problem som
uppstod och jag har med glädje läst boken om Bröderna på Källviken : "Det vill gärna bli bra"som
beskriver deras inställning till sitt fantastiska hantverk. De hade ögon för hur en båt skulle se ut och
kunde också direkt säga att t.ex. babordsidan inte var lik styrbordssidan, utan att ta fram tumstocken.

Min nuvarande man var seglare från Stockholm. Vi bodde och jobbade i Vårgårda. Nu hade även
min man fastnat för "vår" kust och vi började planera för att flytta och bosätta oss på Skaftö och
kunna ägna mer tid åt båtar och båtliv. Vi köpte en villa i Grundsund.

Jag sökte nytt jobb och fick nys om en pensionsavgång på Klubbans biologiska station i Fiskebäckskil.
Jag tog mina betyg och åkte dit, och fick jobbet direkt och det har jag aldrig ångrat! Jag blev "husfru"
åt alla studenter och forskare som besökte stationen, likaså däcksman och stand-in för skepparen, fick
avlasta honom och köra "Belone" en gammal fiskebåt byggd 1936 och som fortfarande används på
stationen. Ut på sjön i alla väder, det passade mig bra, och det jobbet behöll jag fram till min pension.

Fritiden var det inga problem med. Efter flytten till Grundsund köpe vi J14 nr 123 av en lärare i Lysekil,
och jag satte igång! Jag dokumenterade allt jag gjorde, med gott stöd av bl.a. Jesper Willén, båtbyggare
i Grundsund. Nu hade jag verkligen fått blodad tand! Ville prova mer, köpte en s.k. passbåt i mahogny,
som var i gott skick och bara behövde renskrapas och lackas. Sen blev det lite båtåkande med denna,
dock inte särskilt bra i den grova sjön på öppna havet.

Nä, sa gubbarna, du ska ha "ena sniba" i stället! Hittade en fin sådan hos Willéns men den var i bedröv-
ligt skick! Köpte den för 500 kr, lade henne på tomten och satte igång. Tog bort all överbyggnad, däck
och lagade bordläggning, delvis med epoxi. Gnetade sedan på alla lediga stunder!

Båten blev jättefin! Renoverade också den Albin O 21 som satt i, fick god hjälp av en kunnig man
i Fiskebäckskil. Jag hade en överenskommelse med Jesper Willén att han sparade all gammal fin
mahogny från Honduras som han tog från renoveringsobjekt han fick och jag kunde hämta material
när jag ville. När båten blev klar fick jag också godkänt av honom och mycket beröm, vilket var
roligt!  Motorbåt var dock inte min grej, ville segla förstås, så det blev försäljning av denna snipa.

Jag hade bestämt att försöka lära mig hantverket att renovera en träbåt. När gubbarna på slipen till
slut vågade sig fram och ta kontakt med "denna konstiga kvinna" fick jag massor med tips och de
kunde t.o.m. säga..."det gjorde du bra!"

År 2011 fick jag ordentligt ont i ett knä, och kunde inte hålla på att klättra upp och ned på stegar
och krypa runt i båtar. Jag "gick i land" utan egen båt. Fick följa med en god vän för att fiska makrill
och hummer, och det kändes ganska skönt att slippa ha bekymmer för en egen båt.

Alla mina renoveringar har jag dokumenterat, men tyvärr inte bokfört det antal timmar jag lagt ned,
men de är inte få! Efter denna litania, förstår du att "båtar är mitt liv". Kanske är inte sista båten ägd
av mig... har försökt hitta en Rånäsjulle. Nu åker vi husbil i stället, och det gungar ganska bra det
också särskilt när det blåser, så livet är ganska båtlikt.


Ägarlängd :
1966-1970     "Gullmarn"     Torsten Alvåker Torslanda Hönö
1970-?              ?                   någon i mellersta Bohuslän Smögen Hunnebostrand?
?      -1995        ?                   Per A. Grahn Lysekil
1995-1999      "Cohoe"         Majbritt Jonasson Grundsund
1999-?              ?                   G.Vik Förvaltnings AB Kungshamn
?                       ?                    ?
 
Var J14 nr 123 "Gullmarn" finns i dag vet vi inte.
 


Båtbyggareattest för J14 nr 123, byggd 1966 och levererad till Torsten Alvåker den 7 maj 1966.

Majbritt Jonassons kvitto vid köpet av J14 nr 123 år 1995.  Nedan : Kontraktet när båten säljs 1999.

www.julleregister.se